Om boken: 1986 / Yakov Petrovich Polonsky (1819–1898) - en underbar lyriker, som i högsta grad besitter vad Belinsky i en artikel om honom kallade " rent inslag av poesi." Hans verk återspeglade historien om all rysk klassisk poesi på 1800-talet: Polonsky är en yngre samtida till Zjukovsky och en äldre samtida till Blok Yakov Petrovich Polonsky är så att säga en levande historia av rysk poesi från 1800-talet. Hans verk fångade hela den klassiska ryska poesin med dess kanter: gymnasieeleven Polonskys första poetiska experiment fick Zjukovskys godkännande, och samtidigt var namnet Polonsky fortfarande ett levande poetiskt namn när Blok började skriva, för vilken Polonskys poesi var "en av de främsta litterära influenserna." Bland poeterna i slutet av århundradet, med deras andliga och stilistiska oenighet, intar Polonsky en speciell plats - hans texter förkroppsligade det bästa som 1800-talet gav poesin: odelbar integritet och innehållsdjup, frihet och naturlighet i uttrycket, adel. och rättframhet, fast klarhet i idealet Även om Polonsky skrev dikter, berättelser och memoarer (särskilt anmärkningsvärt - om Turgenev, med deras fängslande kombination av oskuld och insikt), men han är förstås först och främst en lyrisk poet. besitter i högsta grad det som Belinsky i artikeln om honom kallade "poesins rena element". Kanske kan detta inte sägas om någon annan med sådan säkerhet som om Polonsky: ingen annan roll i livet "passade" honom förutom rollen som poet. På sätt och vis var Polonsky centrum, skärningspunkten för många litterära, sociala och personliga relationer på sin tid. Denna plats tillhör honom inte på grund av omfattningen och kraften i hans poetiska geni, inte på grund av skärpan och originaliteten i hans sociala position, utan på grund av den speciella, så karakteristiska för enbart Polonsky, poetiska lyhördhet, ett levande och till synes oundvikligt gensvar. till allt som händer omkring honom. Den organiska principen om "spontant sjungande" i kombination med själens ständiga beredskap att svara, skapar först och främst originaliteten hos Polonskys poetiska personlighet.